Det var en gång ett väldigt träd långt borta i en stor djungel. I trädets topp bodde en glad apfamilj. Familjens yngste hade fått namnet Apsi.

Apsi var en livlig och mycket nyfiken liten apa som gärna ville vara vän med alla. Apsi klättrade i hemskogens träd dagarna i ända och underhöll sina kompisar med att hänga och göra konster med sin svans på de mest besynnerliga ställen.

Trots att djungeln var Apsis hem var han mycket intresserad av att få veta vad som fanns utanför djungeln. En dag konstaterade han: "Mamma, jag har beslutat mig för att utforska världen". Apsis mamma suckade vemodigt, men kom med för att följa honom till hamnen. Från hamnen avgick stora oceanfartyg till alla världens hörn, lastade med alla möjliga saker, såsom kaffebönor, kakao, kryddor, kokosnötter och frukter. Apsi klättrade in i en trälåda med bananer så att han inte skulle bli hungrig på resan. Det passade bra, eftersom bananer var Apsis favoritmat. Hans mamma hade packat med en pyjamas, ett mjukt täcke och en färggrann leksakslastbil som hans pappa hade snickrat åt honom. "Ta väl vara på dig och skicka vykort till oss. Kom ihåg att akta dig för platser där det rör sig stora bilar", sade hans mamma och gav Apsi en stor puss på kinden.

Efter att ha gett sin mamma ännu en kram klädde Apsi på sig sin pyjamas och kurade ihop sig under sitt täcke mitt bland bananerna. Lådan bars upp på fartyget och så började Apsis resa ut i världen. När fartyget gungade på vågorna drömde Apsi om platser långt borta och om alla vykort som han skulle skicka hem.

Efter en flera veckor lång resa öppnades bananlådans lock. Apsi tittade försiktigt ut. "Så här ser det alltså ut i stora världen, så spännande!", tänkte han. Han lade genast märke till ett högt torn och klättrade vigt upp i tornet för att spana ut från dess topp. "Här ska jag bo", bestämde han medan han beundrade den fantastiska utsikten.

Följande morgon vaknade Apsi till konstiga ljud. När han nyfiket sträckte sig ner från sitt torn såg han för första gången i sitt liv en massa människor och bilar i alla storlekar och former. En pappa och en liten pojke steg ut från en röd bil. Den lille pojken ville ha köttbullar. Bredvid dem bar en lite större flicka och hennes mamma shoppingkassar till en blå bil. En man tankade bensin från en slang till sin gula bil och det tyckte Apsi att var speciellt roligt. Men varför tyckte han det? Jo, för att han tyckte att det såg ut som om bensintanken hade en svans! Apsi fnittrade och kramade sin svans, som han tyckte bäst om i hela världen, genast efter sin mamma förstås; den kunde han till exempel använda för att hänga ner från tornet med eller skala en banan.

Matsäcksbananerna höll på att ta slut och Apsi funderade på var han kunde få tag på mer mat. När vimlet där nere avtog lite mot kvällen kom Apsi försiktigt ner från tornet. En man som putsade bensintankarnas slangar upptäckte Apsi som smög omkring på gården och gav honom ett tecken att komma in.

Mannen hade en orange skjorta. Han bad Apsi vänta vid lekplatsen och kom snart tillbaka med en klase mogna och läckra bananer. Den lycklige Apsi tackade mannen i orange skjorta, som berättade att han hette Simon och att han jobbade på bensinstationen. Simon visade allt roligt som man kunde göra på lekplatsen. "Härligt!", utropade Apsi när han fick se alla pussel, ritgrejer och andra roliga leksaker som Simon visade honom. Efter den gången kom Apsi ner från tornet varje kväll för att hälsa på sin nye vän och för att äta bananerna som Simon bjöd honom på.

En solig morgon lekte Apsi uppe i tornet med lastbilen som hans pappa hade snickrat. Men hoppsan, plötsligt slank lastbilen ur Apsis hand och rullade till marken med buller och bång. På marken fortsatte den sin väg längs med bensinstationens gård och ända till andra sidan av bilvägen. Apsi fick bråttom att hämta lastbilen. Han klättrade snabbt ner från tornet och satte av i språng. Då kom Apsi ihåg vad hans mamma hade lärt honom när han for: "Kom ihåg att akta dig för platser där det rör sig stora bilar. De märker inte små apor!".

Uppe från tornet hade Apsi sett hur människorna gick över gatan på de vita strecken. Därför klev han modigt ut på övergångsstället. Samtidigt kände han hur någon ryckte honom i svansen. Han blev förbluffad och vände sig om. Då såg han en liten flicka som höll i hans svans med båda händerna. "Man får inte gå över vägen utan att titta om det kommer bilar", sade hon allvarligt. "Först måste man vänta på att trafikljuset ändrar färg från rött till grönt. Efter det måste man titta först till vänster, sedan till höger och sedan ännu en gång till vänster!". ”Varför måste jag vänta på grönt ljus?”, undrade Apsi. "När det gröna ljuset lyser för fotgängarna lyser det rött för bilarna och då får de inte komma. Men när vi har grönt ljus tittar vi ännu för säkerhets skull att det inte kommer några bilar. Till vänster, höger och sedan till vänster igen", fortsatte flickan och svängde sitt huvud från den ena sidan till den andra. "Vänster, höger, vänster", trallade Apsi och kramade flickan tacksamt. Nu log flickan redan och berättade att hon hette Ann. Apsi och Ann gick hand i hand över övergångsstället. Där låg ju leksakslastbilen, på sidan i en vattenpöl! "Tack, vilken tur att du hjälpte mig! Annars kunde jag ha råkat ut för en olycka", sade Apsi till sin nya vän och visade stolt sin lastbil. Ann beundrade Apsis bil en stund, men sedan måste hon gå till en restaurang för att äta med sina föräldrar.

Apsi vinkade till Ann: "Hej, hej Ann! Kom och lek med min lastbil någon gång!". Hej, hej Apsi, det kommer jag säkert", hojtade Ann. Apsi tog sig över bilvägen på nytt och den här gången följde han Anns råd. Grönt ljus, sedan titta till vänster, höger och ännu en gång till vänster ...

Apsi var så glad över sina nya vänner och allt som han hade lärt sig att han bestämde sig för att genast skicka ett kort hem till djungeln. Apsi ritade bilar, ett övergångsställe och ett trafikljus på en pappbit och skrev: "Vänster höger vänster!" bredvid.

Före Apsi lade kortet i postlådan gav han det ännu en stor puss.

Efter den händelserika dagen klättrade Apsi upp i sitt eget torn och kröp till kojs. Före han somnade gladde han sig ännu åt allt trevligt som hänt under dagen och funderade en stund på allt nytt och underbart som morgondagen kunde tänkas föra med sig.